En häst ligger på en flygel. Material som ser ut som träd visar sig vara silikon. Det som först ser självklart ut blir plötsligt något annat.

När den nyblivne Ars Fennica-pristagaren Roland Persson ställer ut på Nässjö Konsthall bjuds besökarna in i en värld där verklighet och fantasi upplevs byta plats med varandra.

På lördag den 13 juni öppnar utställningen The Magical Moment of Silence, som pågår fram till den 29 augusti. För konsthallsansvariga Elisabet Östh är det en utställning hon har velat ha länge.

– Sedan jag fick syn på honom för säkert 20 år sedan har jag varit fascinerad av hans konstnärskap. Han är otroligt skicklig och fantasifull. Man studsar till lite när man ser verken. Det är skickligt gjort, men alltid med en knorr och finurlighet, säger hon.

"Man upplever en distans i sig själv"
Roland Persson är känd för sina naturtrogna skulpturer i silikon, men han arbetar även med brons och aluminium. Genom avancerade avgjutningar skapar han objekt som lurar ögat och får betraktaren att ifrågasätta det man ser.

– Han patinerar så skickligt att man tänker att det måste vara trä eller glas. Man får anledning att tänka till en gång till. Det tycker jag är själva essensen i konsten, säger Östh.

Vi får kontakt med konstnären Roland Persson via mail.

Dina skulpturer är ofta nästan bedrägligt verkliga. Vad händer med betraktaren när något ser naturligt ut men samtidigt upplevs som främmande?

"Det klassiska svaret är förfrämligande, att man upplever en distans i sig själv. I mina verk finns detta, men jag ser det mer som ett nyfiket försök att ställa frågor om verkligheten. Som barn hade jag fullt upp med att förstå vad som var verkligt och inte, vilket också öppnade för fantasin", skriver Roland Persson.

Roland Perssons skulpturer lurar ögat och bjuder in till reflektion. Foto: Sofia Olander

Naturen syns starkt i Roland Perssons konstnärskap, men det handlar inte om naturromantik – snarare fungerar naturen som en spegel för människans inre liv.

"Det är ett fundament, det är det som gör att vi lever. Naturen är så fruktansvärt rik på innehåll i alla sina delar – så också det undermedvetna med ens alla drömmar, besvikelser och upplevelser. När man för dessa två samman så uppstår spännande saker", förklarar han.

Ars Fennica och svåra teman
Att Perssons konst berör existentiella frågor uppmärksammades nyligen när han tilldelades Ars Fennica 2025, ett av Nordens mest prestigefyllda konstpriser.

Priset delas ut av Niemistös Bildkonststiftelse Ars Fennica – en finsk stiftelse som grundades 1990. Årets vinnare utsågs av den japanska curatorn och museichefen Mami Kataoka från Mori Art Museum i Tokyo.

– Hon ansåg att Roland var väldigt i tiden. Den allvarliga världssituationen förvandlar han till unik poesi, samtidigt som han arbetar med en tvetydighet som gör verken stimulerande, och det skriver hon i sin motivering, säger Camilla Granbacka, verksamhetsledare för Ars Fennica.

Persson menar att han kan förstå Kataokas synpunkt.

"Det är en poetisk ingång till ett slags tillstånd som jag kan känna inför till exempel kriget i Ukraina, som förstås väldigt många känner. Så ja, jag känner igen mig i juryns beskrivning av hjälplöshet och osäkerhet, men det finns också andra drivkrafter. Det är poesi. Det är en häst på ett piano. Det skapar andra ingångar och tolkningar", svarar Persson.

The Magical Moment of Silence av Roland Persson. Foto: Jari Laurén

Väcker starka känslor
Just den öppenheten verkar vara central i hans konst; han vill inte tala om för betraktaren vad som ska kännas eller tänkas.

"Känslor är en fundamental del av oss. I mötet med konst tror jag att de här inre krafterna kan förstås en smula och i bästa fall formuleras", skriver han.

Ett av verken som visades i Helsingfors bär på samma namn som utställningen, The Magical Moment of Silence, och som i Nässjö konsthall visas upp för första gången i Sverige.

Camilla Granbacka var med och byggde upp Ars Fennica-utställningen på Helsingfors konstmuseum, HAM. 

– Hans konst väckte väldigt starka känslor i mig. Den går på djupet och under huden, säger hon.

Elisabet Östh hoppas att Nässjöpubliken vågar stanna kvar i de känslorna utställningen väcker hos dem.

– Roland är inte rädd för svåra teman. Jag tror att besökarna kommer att fascineras, bli känslomässigt berörda och fundera vidare efteråt. Det finns mycket att tänka till om och känna, säger hon.